Elvis Presley - The King of Rock n' roll (1935 - 1977)

del 3

De fyra kapitlen: Elvis uppväxt | Elvis 50 tal | Elvis 60 tal | Elvis 70 tal

Elvis 60 tal

Elvis tillbaka efter militärtjänstgöring

Den 25 februari 1961 gjorde Elvis sina första uppträdanden live inför hemmapublik i Memphis efter militärtjänstgöringen. Det var två framträdanden på samma dag. Detta skedde på Ellis Auditorium i Memphis. Elvis var fint klädd i vit kavaj, svarta byxor och slips. Elvis började lite nervöst, det var ju ett tag sen sist. Efter ett tag var han dock sitt gamla jag igen. När Elvis förstod att han var på topp igen gjorde han ett kanonartat uppträdande med växande självförtroende. Han var The King igen!

En månad senare gav han en välgörenhetskoncert på Hawaii, som skulle bli hans sista liveframträdande på ett tag. Det var överste Parker som hade beslutat att Elvis skulle ägna sig åt skådespeleriet i Hollywood. Visserligen skulle det komma in massvis med pengar av filmerna men Elvis var inte nöjd med sina roller, roller som inte alls krävde mycket av honom som skådespelare. Filmerna blev också märkbart sämre än de han gjorde innan lumpen. Dessutom saknade han sina liveuppträdanden.

Mitten av 60 talet blev en dystrare tid för Elvis personligen även om filmerna drog in miljoner. Elvis pratade med sin vän Bill E Burk (sommaren 1961) om vad han tyckte om sin karriär, vart den var på väg. Elvis hade stor tillit för journalisten Bill Burk, både som vän och som journalist. Elvis ringde till Bill på natten, lät ganska dyster och ville att han skulle komma över så att de kunde prata lite. Bill körde ned till Graceland för att höra vad som bekymrade Elvis. Elvis hade först svårt att få fram vad han tänkte, han satt tyst en lång stund innan han började lågmält prata om sin nya karriär: Halvtaskiga filmer och ingen publikkontakt. Sådana här samtal kom Elvis att föra även med andra personer längre fram främst till Larry Geller.

Film i början av 60 talet

Juni 1964 befann sig Elvis i Hollywood för att spela in soundtracket till sin sjunde film Girl Happy. Elvis hade som sagt sedan ett tag tappat intresse för sina filmer, trots att han gillade att agera, så blev filmerna bara sämre och sämre. Vid det här laget avskydde han sina filmer, nämns det i boken If I can dream. Det samma gällde soundtrackalbumen. Filmen Girl Happy fick två hitlåtar Do the Clam och Puppet on a String. Elvis hade inte samma listtoppar som innan. 1962 toppade Good Luck Charm singellistan och det skulle dröja 7 år innan nästa etta.

Vad var det då som blev sämre med Elvis filmer? Det hade inget med Elvis agerande att göra utan orsaken var en sämre kvalité. Handlingarna blev tamare och filmerna började likna varann. Elvis var en talang inom filmen också. Han ville verkligen göra bra ifrån sig och i flera av sina filmer imponerade han med sina rollprestationer. Många regissörer insåg hans skådespelarpotential. Elvis var rätt skådespelare med fel manus att arbeta med.

Elvis var väldigt intresserad i andra stora artister och skådespelare och deras öden. Särskilt om deras erfarenheter liknade hans egna t.ex. Enrico Caruso och Hank Williams. Hank Williams dog på nyårsafton 1953 av en hjärtattack. Det intressanta är att Hank råkade ut för nästan samma öde som Elvis skulle komma att göra. Han växte upp i samma sorts miljö som Elvis, i en fattig lantbrukarfamilj. Han hade missbrukat alkohol och droger i åratal och dog p.g.a. det vid ung ålder 29 år gammal. Elvis kunde inte fatta att han hade "kolat" p.g.a. droger.

Resumé av filmen Paradise Hawaiian Style (1966)

Detta är en av Elvis senare filmer som jag ska berätta lite om. Själv har jag sett filmen en gång i tiden, men jag kommer inte ihåg tillräckligt för att kunna berätta själv vad den handlar om utan jag tar hjälp av en recension som finns i Tidskriften Elvis.
Skådespelarna
Elvis Presley
Susanna Leigh
James Shigeta
Marianna Hill
Donna Butterworth
Irene Tzu
Linda Wong
Julie Parrish
Jan Shepard
John Doucette

Filmen är baserad på en historia av Allan Weiss.

Handling

Rick Rickards (Elvis Presley) som är en arbetslös pilot inom flyget återvänder till Hawaii där han är född. Danny Kohana som är en av Ricks kompisar från flygvapnet följde med honom. Rick föreslår att de två ska starta en firma som ska flyga turister runt öarna. Danny gillar inte idén till en början och avstår. Rick övertalar först en väninna från Hawaii Lehua (Linda Wong) och sedan en annan kvinna Lani (Marianna Hill) att skaffa passagerare. När sedan tillräckligt många passagerare har anmält sig blir Danny övertygad.

En sekreterare Judy Hudson (Suzanna Leigh) anställs och får smeknamnet "Fredag". Rick fortsätter att skaffa flera kvinnliga medarbetare bl.a. Joanna (Julie Parrish). Senare tar Rick med sig Joanna i sin helikopter tillsammans med en massa hundar. Han tappar kontrollen över helikoptern och tvingar en personbil av vägen. Nästa dag får han veta att bilen han tvingade av vägen tillhörde Donald Belden (John Doucette), chefen för Federala Luftfartsverket. Trubbel på gång.....

Rick tar med sig Dannys dotter och Lani på en flygtur till Kauai. När de ska flyga tillbaka gömmer Lani nyckeln till helikoptern och den försvinner i sanden av misstag. De tvingas alla övernatta på stranden. Dagen efter hittar Danny dem, men tror inte på Ricks historia om nyckeln. När Rick sedan hade flygit tillbaka har Danny och hans kompis Jan inte kommit. De beslutar sig för att leta reda på dem. Det visar sig att de har nödlandat och att Danny har brutit benet.

Rick råkar också ut för en massa tjejproblem samtidigt som hans licens kan komma att dras in. Han får dock behålla licensen och filmen slutar lyckligt.

Filmen spelades in i Hawaii, Paramount studios i Hollywood samt Torranceflygplatsen i Kalifornien. Musiken var inspelad i Hollywood 1965.

Låtar framförda av Elvis i filmen Paradise Hawaiian Style
Paradise Hawaiian Style
Queenie Wahinies Papaya
Scratch My Back
Drumms of the Island
A Dog´s Life
House of Sand
Stop Where You Are
This is My Heaven

Elvis alla filmer i tidsordning

Elvis alla spelfilmer. Dokumentärer och TV inspelningar finns inte med. Orginaltitlarna presenteras med åratal.

  1. Love me tender 1956
  2. Loving you 1957
  3. Jailhouse rock 1957
  4. King creole 1959
  5. G.I.Blues 1960
  6. Flaming star 1960
  7. Wild in the country 1961
  8. Blue Hawaii 1961
  9. Follow that dream 1962
  10. Kid Galahad 1962
  11. Girls!Girls!Girls! 1962
  12. It happend at the world´s fair 1963
  13. Fun in Acapulco 1963
  14. Kissin´ cousins 1964
  15. Viva Las Vegas 1964
  16. Roustabout 1964
  17. Girl happy 1965
  18. Tickle me 1965
  19. Harum scarum 1965
  20. Frankie and Johnny 1966
  21. Paradise Hawaiian style 1966
  22. Spinout 1966
  23. Easy come easy go 1967
  24. Double trouble 1967
  25. Clambake 1967
  26. Stay away, Joe 1968
  27. Speedway 1968
  28. Charro 1969
  29. The trouble with girls 1969
  30. Change of habit 1970

Elvis träffar Larry Geller

Det var den 30 april 1964. Larry Geller hade sedan en tid tillbaka jobbat som frisör hos Sebrings. Ett ställe som var respekterat och hade även stora kändisar som kunder bl.a. Frank Sinatra, Steve McQueen, Robert Wagner, Henry Fonda och Peter Sellers. Denna dag höll Larry på med att fixa håret på sin gode vän, sångaren Johnny Rivers. Telefonen ringde, det var en i Elvis stab, Alan Fortas. Han berättade att Elvis frisör Sal Ortifice skulle sluta och hade rekommenderat Larry för Elvis. Larry skulle komma till Elvis hus i Bel Air på eftermiddagen och fixa hans hår. Larry hade friserat ett flertal stora namn och lärt sig ta det med ro, men Elvis det var en annan sak, det var något speciellt. Larry blev lite nervös men han gick med på att träffa Elvis. Han blev mycket imponerad av Elvis personlighet. Det var förresten inte första gången han hade skakat hand med Elvis , men första gången var bara en snabb hälsning som Elvis inte kom ihåg och Larry berättade inte.

Larry blev något förvånad när han såg Elvis badrum där han skulle frisera honom, han hade inte någon lyxig frisörstol som han hade väntat sig. Nåväl han fixade i alla fall Elvis hår. Han blev allt eftersom mycket imponerad av Elvis lättsamhet, han uppträdde som en vanlig glad människa trots att han var en storstjärna. En annan sak som var intressant och som Larry uppmärksammade hos Elvis var att han såg ut och talade som han gjorde på scen och på TV. Men med åren upptäckte han att Elvis på scen, den offentliga Elvis inte var densamma privat. Elvis förklarade ofta senare för Larry hur hans privatliv skilde sig från det offentliga. Det kan t.ex. handla om Elvis filminspelningar på senare delen av 60 talet, där han inte fick göra rätt för sina talanger.

Nåväl, efter klippningen ville Elvis veta lite mer om Larry som person. Larry berättade om sitt intresse; sökandet av Gud, öka förståelsen om sig själv och livet, läsa massa andliga och metafysiska böcker, meditera samt praktisera yoga. Larry var lite fundersam när han berättade om det för Elvis, han kunde ju tro att han var en egendomlig knäppskalle. Men så var det inte alls, Elvis var mycket intresserad. Han skakade på huvudet och sade till Larry att just det som han snackade om hade han själv gått och funderat på. Frågor om livet, vad är meningen med livet? Varför blir man den man är (ur andligt perspektiv)? De båda kom överens om att Guds hand låg bakom Elvis berömmelse. - Det faktum att han blev legend redan vid 21 års ålder.

Elvis pratade den eftermiddagen om sig själv och sin personlighet för Larry trots att de inte hade känt varandra länge. Elvis och Larry knöt ett band mellan sig som skulle vara till Elvis död med ett kort uppehåll i början av 70 talet (69 - 73).

Förändring i Elvis liv

Det var i mitten/slutet av 60 talet. Elvis ägnade nu ofta sin privattid till andliga studier. Han läste massvis med böcker om det andliga, som han ofta fick av Larry Geller. Men flera personer i Elvis omgivning gillade inte hans intresse, sådana som stod Elvis nära både personligt och affärsmässigt, då talar jag om bl.a. Pricilla och överste Parker.

Det var första dagen under inspelningen av Clambake. Larry och några av Elvis andra kompisar satt i Elvis vardagsrum (i Hollywood) och väntade på att Elvis skulle komma ut till dem. Elvis brukade vara punktlig men nu dröjde det ovanligt länge tills han kom ut ur sovrummet. Tillslut kom han ut, han gick långsamt och verkade omtöcknad. Han sjönk ned i en fåtölj och berättade att han kvällen före hade slagit sig i skallen men inte kunde minnas hur det gick till. - Det kändes som jag hade fått ett slag eller en knuff berättade han. Det var ganska mystiska omständigheter, ingen visste vad som hade hänt.

Elvis var ganska omtumlad och någon ringde därför till Parker, som kom en kort stund senare. Han gav sig genast på Larry och sade till honom att han genast skulle sluta upp med de andliga böckerna, Elvis skulle aldrig mera läsa sånt! Nästan chockad svarade Larry: - All right. Parker följde sedan Elvis till sovrummet, stängde dörren och kom sedan inte ut på ett bra tag. Läkare och några chefer från studion kom senare och såg mycket bekymrade ut. Parker förbjöd alla att träffa Elvis på ett bra tag och det verkade som om han i hemlighet gick igenom vissa saker med Elvis, något som vi troligtvis aldrig får veta. När Larry tillslut fick träffa Elvis var han inte längre densamma, troligtvis var han drogad. Efter han hade "tillfrisknat" började han använda psykofarmaka, som är ett mycket starkt nervlugnande preparat och narkotika.

Två veckor efter olyckshändelsen kallade Parker till möte med Elvis närmaste, han hade också med sig Elvis som fortfarande såg trött ut och som hela tiden tittade nedåt och inte ville se Larry i ögonen. Parker började prata om förändringar bl.a. om nedskärning av utgifter, alla skulle sänka sina löner och ingen skulle besvära Elvis med sina problem. Alla dessa förändringar som Parker ville ha skulle vara för Elvis bästa, men Elvis blev nu en mycket dystrare person, att sluta med att studera andra människors andliga tankar med Larry var något som tyngde honom. Dessa studier gav ju livsglädje. Ingenting blev som förr, numera var Elvis sur och tvär, han var arg på allt och alla i studion.

Vad hade hänt? Vad hade Parker gjort med Elvis? För det måste ha haft något med Parker att göra. Det som hade hänt vet vi inte, men vi vet att det inte var bra för Elvis och Elvis personlighet gjorde att han själv inte gjorde något åt saken, han kunde bara inte. Larry skulle också snart säga upp sig, sluta jobba som frisör för Elvis, han kände att det var nog det enda rätta. Som tur var hände något strax därpå som gjorde Elvis lycklig igen. Han och Pricilla gifte sig!

Elvis comeback

Mot slutet av 60 talet var Elvis ansedd som en föredetting i sångbranchen, av allmänheten men framförallt mest av sig själv. Men det var snart dags för ett uppsving i karriären. Den kom 1968 genom en comeback i TV. "The singer special". Det var överste Parker som såg till att det blev av, han var rädd att han skulle sluta tjäna pengar på Elvis. Hur idén kom upp och förarbetet för TV comebacken tas inte upp här (kan istället läsas mera om i boken "Elvis" av Albert Goldman sidorna 331 - 351).

Elvis var förskräckt av idén att vara med live på TV igen. Inte för att han inte älskade live uppträdanden utan för att han inte visste hur folket skulle ta det. Han var rädd att folket hade glömt bort honom som uppträdande live artist. Men tack vare överstens marknadsföring och den gudomliga artist som Elvis var slog han igenom med dunder och brak.

Elvis skulle förbereda sin comeback genom att åka till Hawaii och banta. Arrangörerna, med en man som hette Steve Binder i spetsen, ville göra något speciellt med detta. Elvis skulle vara tillbaka i ringen igen! Och det blev också bokstavligen så. Han skulle uppträda i en boxningsring. Då hade han publiken i alla riktningar och man kunde få fina kameravinklar. Låtarna skulle anknytas till Elvis favoriter: gospel, rythm & blues, samt även gamla rockhits. TV-människorna ville även framhäva personligheten hos Elvis med bl.a. en intervju.

Nu skulle de bara komma överens med Elvis själv, och han nappade. De sista och svåraste var översten och TV bolagen. Med lite besvär gick det också till slut. Steve Binder hade också sammankallat Elvis ursprungliga band Scotty Moore och D.J. Fontana (Bill Black var död sedan 1965).

Elvis såg nu bättre ut än någonsin, bantad och full med energi. En sak som gjorde honom mera strålande än någonsin var hans klädsel. Den bästa klädseln han någonsin burit enligt författaren Albert Goldman. Han var klädd från topp till tå med blänkande svart skinn (designat av Bill Bellew, som efter denna show blev Elvis kostymdesigner).

I ringen

Elvis steg upp i ringen där hans gamla spelarkompisar väntade på honom. Han var väldigt spänd och nervös. Han börjar blygt, säger knappt någonting och börjar med låten That´s All Right. Elvis röst hade förändrats sedan han sjöng den senast och resultatet blev en hes, ansträngd version. Charlie Hodge, underhållare och gitarrspelare tar tag i det hela för att liva upp Elvis misslyckade inledning. Resten av showen blev ganska lyckad. Elvis tar tag i sig själv med växande självkänsla. Denna show som hade årets högsta tittarsiffror i USA blev vändpunkten för Elvis. Elvis fick en ny hitlåt med hjälp av Steve Binder, en låt av Earl Brown: If I Can Dream.

Efter showen var Elvis lycklig. Publiken gillade honom fortfarande, och han skrek till översten: Jag måste uppträda inför publik igen! Vi måste turnera igen! Översten insåg att det gick att tjäna pengar på detta. Elvis skulle göra premiär på den största underhållningsscenen i världen: International Hotel i Las Vegas.

Comebacken i Las Vegas 1969

I ett par år på 60 talet var Elvis utanför sina glansdagar. Han hade fortfarande ett fåtal trogna anhängare, men det var naturligtvis inte nog för Elvis. Detta tack vare överste Parker som tjänade pengar på Elvis som skådespelare i mindre bra filmer. Men efter TV specialen 1968 skulle det vända. Efteråt talade man om den stora comebacken. Elvis var fortfarande en ung man med stor kraft. Hans röst var numera fylligare och starkare, han var nu också mera erfaren.

Elvis började också turnera igen ungefär samtidigt som andra gamla storstjärnor som t.ex. Fats Domino, Little Richard och Jerry Lee Lewis. Las Vegas valdes som startplats för Elvis comeback, där kunde man få stor publik och tjäna mycket pengar. Elvis hade aldrig haft Las Vegas i tanken eftersom musiken där var riktad till en äldre publik med artister som Frank Sinatra och Sammy Davis Jr. Elvis var inte säker på om han kunde uppträda där. Han hade gjort det tidigare 1956 och det gick inte alls bra då. Hans musikstil passade inte då, och varför skulle den göra det nu? Men Parker, som aldrig brydde sig om vad Elvis kände ansåg att just Las Vegas skulle vara en utmärkt plats.

En annan sak som bekymrade Elvis var programmet. Vad skulle han sjunga? Han kunde ju inte ställa sig på scenen och dra sina gamla rockklassiker igen. Det skulle aldrig gå, det visste han. Elvis hade numera inte samma hjärta för den sortens rockmusik. Han kunde inte heller helt byta stil eftersom för de flesta var han ju fortfarande rockens konung. Ett annat problem var publiken. Det var inga småflickor mera som han skulle uppträda inför utan medelålders människor.

Elvis beslutade sig för att få svar genom att besöka klubbarna i Las Vegas. Han fann svaret på hur han skulle uppträda när han en kväll besökte salongen på Flamingo, där underhållaren var en ung och ganska okänd sångare vid namn Tom Jones. Han gjorde ett magnifikt uppträdande. De äldre kvinnorna i publiken reagerade precis så som flickorna gjorde på Elvis tid på 50 talet. det funkade för Tom Jones, hans sexuellt utmanande uppträdande gjorde även de äldre kvinnorna galna. Man hade börjat marknadsföra namnet Tom Jones rejält i Las Vegas och han steg i höjden, skyhögt! Elvis blev också mycket god vän med Tom Jones. Efter en Tom Jones föreställning kunde de gå ut och supa sig fulla tillsammans. När sedan Elvis uppträdde i Las vegas hade han tagit efter stora delar av Tom Jones beteende; de speciella huvudskakningarna, torka svetten med en handduk och sedan slänga ut den till publiken, var några saker som han tog efter Tom Jones. Elvis repeterade sina rörelser mycket noggrant och gjorde super succé med dem.

Nu visste Elvis vad han skulle göra. Han skulle använda sig av karate (som han hade hållit på med i flera år). I karate fanns det flera rörelser som man kunde använda sig av på scenen. I karaten fanns också den speciella stirrande blicken. Vad kunde då inte vara bättre som scendräkt om inte en form av karatedräkt. Elvis kontaktade Bill Bellew som var kostymdesigner för Elvis i samband med The singer special. Elvis var nu en helt ny scengestalt mot vad han förut varit, nytt utseende, nya rörelser (bl.a. karatesparkar). En stil som skulle prägla Elvis på 70 talet.

Då var det dags för musiken. Denna gång skaffade han sig riktiga proffsmusiker från Las vegas. Det var också en sak som imponerade på honom hos Tom Jones, en stor orkester för att ge ytterligare kraft i hans röst, Elvis insåg vikten att arbeta med stor orkesterbakgrund.

Musiker
James Burton, gitarr
Jerry Scheff, bas
John Wilkinson, gitarr
Charlie Hodge, gitarr
Larry Muhoberac, keyboard
Ronnie Tutt, trummor

The Imperials och The Sweet Inspirations som backup körer.

Dagarna innan premiären hade överste Parker fullt upp med att sprida reklam över Las Vegas och hela landet. Hela staden var tillslut pyntad med reklam, tidningar och TV hade fullt upp med Elvis.

Den 26 juli var premiärkvällen. En av hotellet specialinbjuden publik bjöds på en gratis middagsshow. Showen inleddes med två uppvärmningsnummer av Sweet inspirations och den komiske Sammy Shore. Efter detta sänktes den stora guldfärgade ridån och sedan när den höjdes igen såg man Elvis orkester som drog igång en showrythm, och strax därpå utan förvarning dök en svartklädd man upp på scenen. När publiken såg vem det var följde en stor åskapplåd som växte sig till en stående ovation. Elvis ställde sig i sin gamla välkända pose och var beredd att börja, men var tvungen att vänta något eftersom publiken applåderade så våldsamt. Sedan drog han igång med Blue Suede Shoes!

Under den första långsamma låten som var Love Me Tender vandrade han längs scenens kant och böjde sig ned på knä för att "hälsa vänligt" på kvinnorna närmast. I den här showen körde Elvis mycket med de gamla låtarna som Jailhouse Rock, Dont be Cruel m.m. Men de bästa bitarna kom i showens andra avdelning med aktuella succéer som In the Ghetto och en sex minuter lång version av Suspicious Minds. När showen var slut hyllades Elvis av såväl fansen som rockkritikerna och branschens affärsmän.


Topplista Elvis 60 tals låtar

Här följer ett urval av alla de låtar Elvis sjöng på 1960 talet. Listan innehåller några av mina personliga favoriter. Jag vill därför påpeka att detta inte är någon lista över hans mest sålda låtar eller något sådant, utan en helt personlig topplista.

  1. Kentucky Rain
  2. How Great Thou Art
  3. If I Can Dream
  4. It Hurt's Me
  5. Indescribably Blue
  6. Such A Night
  7. Surrender
  8. I Feel So Bad
  9. Suspicious Minds
  10. Judy
  11. Kiss Me Quick
  12. I'm Yours
  13. Memories
  14. In The Ghetto
  15. She's Not You
  16. Devil In Disguise
  17. Guitar Man
  18. Long Black Limousine
  19. Mama Liked The Roses
  20. A Mess Of Blues
  21. It's Now Or Never
  22. I'll Remember You
  23. Fame And Fortune
  24. Good Luck Charm
  25. Just Tell Her Jim Said Hello
  26. Soldier Boy
  27. Do You Know Who I Am
  28. Don't Cry Daddy
  29. No More
  30. Memphis Tennessee
  31. Viva Las Vegas

Fortsättning Elvis 70 tal | Tillbaka till Elvis main page